Alla barn ska ha lika rätt till ett hälsosamt liv. Möjligheten att idrotta ska inte vara en klassfråga. Detta kan nog de flesta skriva under på. Men det syns en stor skillnad mellan idrottandet i familjer med hög och låg inkomst. Hur kan detta motarbetas? Vi utforskar olika möjliga lösningar på problemet.
Spontanidrottandet har minskat kraftigt bland unga, till obefintliga nivåer. Samtidigt ökar både den fysiska och psykiska ohälsan bland unga. Och minskad fysisk aktivitet har negativa effekter på hjärnan – de som inte rör på sig har oftare sämre betyg i skolan. Barndomen är en formativ tid och ohälsosamma barn blir ofta ohälsosamma vuxna. Därför finns det ett folkhälsointresse i att bryta trenden. Att investera i barns hälsa för att undvika större vårdkostnader för samhället i framtiden.
Lyckligtvis har en del av spontanidrottandet ersatts av föreningsidrott. Men det betyder att det kan bli kostsamt att röra på sig – inte minst när det gäller dyrare sporter som hockey. Där drar kostnaderna för utrustning och klubbmedlemskap lätt uppgå i många tusen kronor om året. En utgift som kan vara tuff för en familj med låg- eller medelinkomst att tackla. Det ställs dessutom högre krav på att föräldrarna ska ha tid och ork att engagera sig och kunna skjutsa till och från träningar och matcher. Och nya undersökningar visar att den fysiska passiviteten ökar oproportionellt mycket bland arbetarklassens barn.
Hur kan vi öka hockeyspelandet bland barn?
En lösning kan vara att köpa eller låna billigare eller begagnad sportutrustning. Vissa företag har även startat fonder för att hjälpa till att uppmuntra hockeyspelandet bland unga. Men kanske kan det även komma att krävas ett politiskt eller samhälleligt ansvarstagande för att säkra barns lika rätt till hockeyn.
Det är viktigt att sporten är lättillgänglig för alla, inte bara ur ett demokratiskt och humanitärt perspektiv. Utan också för sportens överlevnad – om bara ett fåtal familjer har råd att låta barnen spela riskerar man att gå miste om många oupptäckta talanger. Och generellt sätt är intresset och tittarantalet för en sport större om det finns ett utbrett spelande på amatörnivå. Att bara 26% av barn med lågutbildade föräldrar är medlemmar i en idrottsförening, medan siffran är 67% för resten av befolkningen, är helt enkelt inte hållbart. Varken för hockeyn eller samhället.
